Bild på mig!
Visst är jag fin? Det är för att jag lade på effekten "sunny day" på min telefonkamera och tände taklampan. =3
I vanliga fall så ser jag inte såhär fin ut, eller hur, folk som känner mig? xD
Hej alla läsare...
Jag är en mycket inaktiv bloggare, som ni kanske märker. Men jag försöker att skriva fortfarande när jag får tid till det, vilket jag verkligen inte har nu...
Jag har 5 stycken skrivuppgifter att lämna in, och en av dem är redan försenad. Jag känner att allt bara handlar om att skriva just nu och... Jag hatar verkligen att skriva. O_o
Ni som har läst mina inlägg tänker säkert "Jomenvisst...", men jag hatar verkligen skrivuppgifter, skriva fritt är jag helt cool med. Som ni kanske märker...
Jag ska försöka att skriva mer, även om ingen läser det så jag hoppas att ni har det mycket trevligare än jag. Om ni läser detta, lämna gärna en kommentar så att jag vet att jag inte skriver detta förgäves... =<
Stay tuned!^^
//R
Jag har 5 stycken skrivuppgifter att lämna in, och en av dem är redan försenad. Jag känner att allt bara handlar om att skriva just nu och... Jag hatar verkligen att skriva. O_o
Ni som har läst mina inlägg tänker säkert "Jomenvisst...", men jag hatar verkligen skrivuppgifter, skriva fritt är jag helt cool med. Som ni kanske märker...
Jag ska försöka att skriva mer, även om ingen läser det så jag hoppas att ni har det mycket trevligare än jag. Om ni läser detta, lämna gärna en kommentar så att jag vet att jag inte skriver detta förgäves... =<
Stay tuned!^^
//R
Känner du för lite sadism? >=3
Ett spel som jag spelade för länge sedan och mina kompisar nu har hittat längst bak i arkivet på någon dammig gammal hemsida... Ett av de bästa spelen gjorda i Flash som jag någonsin har spelat! Jag bifogar länk till spelet och mina rekord hittils!^^
www.geocities.jp/lledoece/nanaca-crash.html
LÄNGD: 25689,60m!
HÖJD: 499m!
HASTIGHET: 125,62m/s!
Jo, jag är helt allvarlig. Jag har verkligen flugit så långt. Jag hade bildligt bevis förut, men sen pajjade datorn och vi var tvungna att defragmentera allt och bilden försvann... Jag tror att jag skickade bilden till en kompis på MSN, men han har nog bytt dator sen dess...
Tro vad du vill, men så är det.
www.geocities.jp/lledoece/nanaca-crash.html
LÄNGD: 25689,60m!
HÖJD: 499m!
HASTIGHET: 125,62m/s!
Jo, jag är helt allvarlig. Jag har verkligen flugit så långt. Jag hade bildligt bevis förut, men sen pajjade datorn och vi var tvungna att defragmentera allt och bilden försvann... Jag tror att jag skickade bilden till en kompis på MSN, men han har nog bytt dator sen dess...
Tro vad du vill, men så är det.
Bättre sent än aldrig.
Jag tänkte att jag kunde skriva och berätta om min operation innan jag glömmer bort det som hände helt... 'Kay? =3
07.00: Jag vaknar... Iaf så tror jag att jag vaknade då... Jag skulle vara inne i stan kl. 9, så det verkar vara en ypperlig tid att kliva upp... Jag hade inte fått äta sen midnatt i går kväll och var hungrig. (Misstolka mig inte, jag går inte upp mitt i natten och nallar kakor från skafferiet...) Jag fick inte äta någon frukost, men det gjorde inte så mycket. Den som väntar på något gott...
07.30/07.45: Ingen aning om vilket av dem! Jag åkte iaf hemifrån mellan de klockslagen... Tror jag... Inget roligt hände på den följande timmen, så jag hoppar bara till nästa...
08.45: Vi anländer till Ö(stad). ("Vi" är jag och min pappa.) Vi letar upp en bra parkeringsplats. Vi bestämmer oss för att parkera på J(företag)'s parkeringshus. Vi går till sjukhuset därifrån och går därefter till Öron-näsa-hals avdelningen. Där anmäler jag mig för operation och sätter mig och väntar i väntrummet. En gubbe, som undersökte min näsa för några månader sen, skulle ta en titt på mig och se om operationen verkligen är nödvändig. (Duh!) Han tar in mig i ett undersökningsrum och kör upp en slang i min näsa, jag hade gjort det förut, men med bedövning, så det kändes en aning obehagligt... Kameran i änden på slangen visade att jag fortfarande hade ett par gigantiska, blockerande körtlar längst bak i näsan, så han bestämde att jag skulle opereras. (Doktorn, inte slangen.)
09.30: Jag blir nedskickad till Kirurgavdelningen efter att ha fått förklarat för mig att jag var för stor för att opereras inne i undersökningsrummet. Jag får sitta där och titta lite på Nyhetsmorgon innan de släpper in mig. Jag lägger mig på en säng, men de kommer och gnäller på mig och säger åt mig att gå på toaletten och byta mina kläder. Jag går på toaletten. jag tar av mig tröja, T-shirt och byxor och tar på mig en... Konstig jacka som man sätter bak-och-fram och knyter. Jag går ut till pappa och ber honom att knyta, men han frågar om jag inte skulle byta underkläder också. Jag går tillbaka till bakom ombytesskynket och hittar självklart ett par vita kalsonger och ett par tunna, vita strumpor. Jag tar av mig bak-och-fram-tröjan, mina strumpor och mina kalsonger... Hihihi, hoppas att ni inte får en bild av mig, naken, i era huvuden nu..... Jag tar på mig de konstiga kalsongerna och strumporna och bak-och-fram-jack-saken och går ut och ber pappa att knyta den. Sen lägger jag mig på sängen och väntar...
Jag behövde inte vänta så länge innan de kom och frågade om jag var hungrig. Yay, tänkte jag, men istället stack de in en nål i mitt vänstra armveck och fäste en slang till den. En riktigt bra sak som, för er lite okunnigare i sjukhusets underbara värld, kallas "dropp" och tillsätter den vätskan man förlorar av att inte äta på länge och förlorar under operationen, antar jag... Sen kom det en kille som såg kompetent ut. Han hälsade:
"Martin, AT-läkare."
Jag ville inte vara sämre, så jag svarade:
"Rasmus, patient."
Sen förklarade han för mig vad som skulle hända under operationen och att jag skulle bli sövd, han frågade mig om jag hade blivit sövd förut. Det hade jag inte. När vi hade pratat klart så gick han för att förbereda operationen, tror jag. När han hade gått sa pappa:
"Höhö, "Rasmus, patient." Den var bra."
Vi skrattade lite. Det var faktiskt roligt. Sen läste jag lite Watchmen tills det var dags att operera mig.
10.00: Eller någonstans därinnan... Tanten som hade gett mig dropp kom och sa åt mig att gå på toaletten. Jag gick in på toaletten. Jag tittade på slangen som satt mellan nålen och påsen med vätska som jag höll i min hand, blod började att rinna ut i slangen och beblandas med vätskan i droppet. Jag låste upp dörren och sa "Ehh... Blod." och pekade på slangen. De sa: "Lugn, det rinner tillbaka sen."
Jag kände mig genast myyyyyycket lugnare... =__=
Jag kissade och gick ut och lade mig ner på sängen, de skjutsade iväg mig till ett operationsrum, pappa hade fått kirurgkläder och satt där inne på en stol borta vid väggen. De tog blodtryck på mig och fäste en sak på min tumme som visade min hjärtfrekvens och annat viktigt. De hade fått in ny utrustning som de visade för några som kom in i rummet. Värsta Hi-tech, tydligen... Jag lade märke till en rem som satt på min mage och band fast mig i sängen. "Uhh... Ska den här vara här?" frågade jag. "Oj, förlåt, vi kan spänna loss dig om du vill." "Nej inte alls det är oke--" Då spände de lös mig och diskuterade den nya teknologin... De tjafsade ganska mycket om och med den nya maskinen, men det gjorde inte mig något. Kirurgerna var försenade också, men jag klagar inte alls, det var kul att vara ett studieobjekt för ny teknik! =3
Sen kom kirurgerna in och pratade med mig lite, sen fick jag en syrgasmask för munnen och fick lukta på syrgas för första gången i mitt liv! Det luktade som de där plastfigurerna man fick i paketen med Kalaspuffar förut. Sen sa de: "Vi ska injicera sömnmedlet via dropp, och vi tänker inte göra någonting utan att berätta det för dig först." De började att spruta in lustgas i masken tror jag, för taket upplöstes i små spiraler plötsligt... Jag sa: "Aj då, nu försvinner jag väl när som helst... Ouuh... Vi ses på andra sidan..."
Sen vaknade jag i uppvakningsavdelningen... Jo, så snabbt går det! Man märker inte ens att man blir sövd, det är över innan det ens har börjat! Jag låg där och kände mig utvilad. Jag hade en luftfilt som ständigt fylldes på med varmluft med en liten maskin som stod brevid och surrade. Pappa satt nog brevid mig, jag är inte helt säker... Han kan ha kommit in genom dörren när jag vaknade... Han frågade hur jag mådde.
"Aldrig mått såhär bra! Det här måste jag göra om någon gång!"
Jag kände mig helt klar i huvudet och tänkte helt klart, men pratade och såg ut som en knarkare... Jag frågade vad klockan var.
"Ett."
"Åh nej. Du skämtar med mig??"
Klart att jag som inte varit närvarande under de tre närmaste timmarna känner att något saknas. Tre timmar då det hänt saker med mig, men som jag inte känner till eller minns... Jag låg och drog mig i en timme till bara för att luftfilten var sååååå skön! ♥ Just det, jag fick glass också! =3
Sen fick jag kliva upp och byta om och åka hem, jag kände mig tung och trött... Sen hade jag ont i halsen i en vecka och hostade upp blod och sårskorpor varje morgon... Jag har klarat mig idag och hoppas att det stadiet av läkningen är över...
Aja, det var nog allt, känns skönt att ha det avklarat.^^
Förresten är FFIV ett sjukt bra spel! Jag älskar bossmusiken, den är så skön att jag nästan börjar att gråta varje gång jag hör den... =3
Det var allt. tills nästa gång jag skriver.
Förresten, tipsa gärna folk om min blogg! Massorav folk! >=3
//R
07.00: Jag vaknar... Iaf så tror jag att jag vaknade då... Jag skulle vara inne i stan kl. 9, så det verkar vara en ypperlig tid att kliva upp... Jag hade inte fått äta sen midnatt i går kväll och var hungrig. (Misstolka mig inte, jag går inte upp mitt i natten och nallar kakor från skafferiet...) Jag fick inte äta någon frukost, men det gjorde inte så mycket. Den som väntar på något gott...
07.30/07.45: Ingen aning om vilket av dem! Jag åkte iaf hemifrån mellan de klockslagen... Tror jag... Inget roligt hände på den följande timmen, så jag hoppar bara till nästa...
08.45: Vi anländer till Ö(stad). ("Vi" är jag och min pappa.) Vi letar upp en bra parkeringsplats. Vi bestämmer oss för att parkera på J(företag)'s parkeringshus. Vi går till sjukhuset därifrån och går därefter till Öron-näsa-hals avdelningen. Där anmäler jag mig för operation och sätter mig och väntar i väntrummet. En gubbe, som undersökte min näsa för några månader sen, skulle ta en titt på mig och se om operationen verkligen är nödvändig. (Duh!) Han tar in mig i ett undersökningsrum och kör upp en slang i min näsa, jag hade gjort det förut, men med bedövning, så det kändes en aning obehagligt... Kameran i änden på slangen visade att jag fortfarande hade ett par gigantiska, blockerande körtlar längst bak i näsan, så han bestämde att jag skulle opereras. (Doktorn, inte slangen.)
09.30: Jag blir nedskickad till Kirurgavdelningen efter att ha fått förklarat för mig att jag var för stor för att opereras inne i undersökningsrummet. Jag får sitta där och titta lite på Nyhetsmorgon innan de släpper in mig. Jag lägger mig på en säng, men de kommer och gnäller på mig och säger åt mig att gå på toaletten och byta mina kläder. Jag går på toaletten. jag tar av mig tröja, T-shirt och byxor och tar på mig en... Konstig jacka som man sätter bak-och-fram och knyter. Jag går ut till pappa och ber honom att knyta, men han frågar om jag inte skulle byta underkläder också. Jag går tillbaka till bakom ombytesskynket och hittar självklart ett par vita kalsonger och ett par tunna, vita strumpor. Jag tar av mig bak-och-fram-tröjan, mina strumpor och mina kalsonger... Hihihi, hoppas att ni inte får en bild av mig, naken, i era huvuden nu..... Jag tar på mig de konstiga kalsongerna och strumporna och bak-och-fram-jack-saken och går ut och ber pappa att knyta den. Sen lägger jag mig på sängen och väntar...
Jag behövde inte vänta så länge innan de kom och frågade om jag var hungrig. Yay, tänkte jag, men istället stack de in en nål i mitt vänstra armveck och fäste en slang till den. En riktigt bra sak som, för er lite okunnigare i sjukhusets underbara värld, kallas "dropp" och tillsätter den vätskan man förlorar av att inte äta på länge och förlorar under operationen, antar jag... Sen kom det en kille som såg kompetent ut. Han hälsade:
"Martin, AT-läkare."
Jag ville inte vara sämre, så jag svarade:
"Rasmus, patient."
Sen förklarade han för mig vad som skulle hända under operationen och att jag skulle bli sövd, han frågade mig om jag hade blivit sövd förut. Det hade jag inte. När vi hade pratat klart så gick han för att förbereda operationen, tror jag. När han hade gått sa pappa:
"Höhö, "Rasmus, patient." Den var bra."
Vi skrattade lite. Det var faktiskt roligt. Sen läste jag lite Watchmen tills det var dags att operera mig.
10.00: Eller någonstans därinnan... Tanten som hade gett mig dropp kom och sa åt mig att gå på toaletten. Jag gick in på toaletten. Jag tittade på slangen som satt mellan nålen och påsen med vätska som jag höll i min hand, blod började att rinna ut i slangen och beblandas med vätskan i droppet. Jag låste upp dörren och sa "Ehh... Blod." och pekade på slangen. De sa: "Lugn, det rinner tillbaka sen."
Jag kände mig genast myyyyyycket lugnare... =__=
Jag kissade och gick ut och lade mig ner på sängen, de skjutsade iväg mig till ett operationsrum, pappa hade fått kirurgkläder och satt där inne på en stol borta vid väggen. De tog blodtryck på mig och fäste en sak på min tumme som visade min hjärtfrekvens och annat viktigt. De hade fått in ny utrustning som de visade för några som kom in i rummet. Värsta Hi-tech, tydligen... Jag lade märke till en rem som satt på min mage och band fast mig i sängen. "Uhh... Ska den här vara här?" frågade jag. "Oj, förlåt, vi kan spänna loss dig om du vill." "Nej inte alls det är oke--" Då spände de lös mig och diskuterade den nya teknologin... De tjafsade ganska mycket om och med den nya maskinen, men det gjorde inte mig något. Kirurgerna var försenade också, men jag klagar inte alls, det var kul att vara ett studieobjekt för ny teknik! =3
Sen kom kirurgerna in och pratade med mig lite, sen fick jag en syrgasmask för munnen och fick lukta på syrgas för första gången i mitt liv! Det luktade som de där plastfigurerna man fick i paketen med Kalaspuffar förut. Sen sa de: "Vi ska injicera sömnmedlet via dropp, och vi tänker inte göra någonting utan att berätta det för dig först." De började att spruta in lustgas i masken tror jag, för taket upplöstes i små spiraler plötsligt... Jag sa: "Aj då, nu försvinner jag väl när som helst... Ouuh... Vi ses på andra sidan..."
Sen vaknade jag i uppvakningsavdelningen... Jo, så snabbt går det! Man märker inte ens att man blir sövd, det är över innan det ens har börjat! Jag låg där och kände mig utvilad. Jag hade en luftfilt som ständigt fylldes på med varmluft med en liten maskin som stod brevid och surrade. Pappa satt nog brevid mig, jag är inte helt säker... Han kan ha kommit in genom dörren när jag vaknade... Han frågade hur jag mådde.
"Aldrig mått såhär bra! Det här måste jag göra om någon gång!"
Jag kände mig helt klar i huvudet och tänkte helt klart, men pratade och såg ut som en knarkare... Jag frågade vad klockan var.
"Ett."
"Åh nej. Du skämtar med mig??"
Klart att jag som inte varit närvarande under de tre närmaste timmarna känner att något saknas. Tre timmar då det hänt saker med mig, men som jag inte känner till eller minns... Jag låg och drog mig i en timme till bara för att luftfilten var sååååå skön! ♥ Just det, jag fick glass också! =3
Sen fick jag kliva upp och byta om och åka hem, jag kände mig tung och trött... Sen hade jag ont i halsen i en vecka och hostade upp blod och sårskorpor varje morgon... Jag har klarat mig idag och hoppas att det stadiet av läkningen är över...
Aja, det var nog allt, känns skönt att ha det avklarat.^^
Förresten är FFIV ett sjukt bra spel! Jag älskar bossmusiken, den är så skön att jag nästan börjar att gråta varje gång jag hör den... =3
Det var allt. tills nästa gång jag skriver.
Förresten, tipsa gärna folk om min blogg! Massorav folk! >=3
//R
Filosofi och "gamla" minnen.
Nu sitter jag här och filosoferar som vanligt... Idag så kom jag på en sak som jag skrämde mig själv med...
Om vi skulle byta plats med vår skugga, skulle vi hamna nere i marken eller platta på marken?
Jag hamnade mitt i en fråga om intermateriell dimension som verkade helt rationell för mig, de borde spärra in mig innan jag hittar på riktigt läskiga saker och blir den tokige professor som min farmor alltid befarade att jag skulle bli... Om folk bara visste vilka tvångstankar jag brottar ner ibland... XD
När vi ändå är inne på ämnet filosofi så kan jag ju säkert komma på något roligt att skriva eftersom att jag, ända sen jag var litem, har varit en riktigt flummig och disträ person. Kan nog vara för att jag knappt hade några vänner i min egen ålder att umgås med och växte upp med en massa vuxna runt omkring mig som säkert de också var flummiga och disträa...
Men missförstå mig inte, jag hade en underbar uppväxt. Jag minns att mina grannar var roliga att leka med, de hette Elin och Linda. Mina bästa vänner var två flickor som var yngre än jag själv och var... Lite mer kapabla att ta tag i sina idéer och fullfölja dem. Jag minns en gång när de hade tagit sina föräldrars bilnycklar och drog med sig mig in i bilen och låste. Vi satt där och pratade och hade det... Trevligt. Men jag stod inte ut väldigt länge när alla våra föräldrar kom för att gnälla på oss, för jag var väldigt rädd för att få skäll och har alltid varit riktigt dålig på att ta dålig kritik och motsägningar... Det är jag än idag...
Jag har för mig att Elin, någon gång när mamma var hemma med min syster och barnvaktade allihopa, tog tag i Lindas ben och hängde ut henne genom ett fönster... Då var jag fem år gammal...
Jag föll också alltid för "Omvänd psykologi". Jag insåg inte förrns bara ett par månader sen att jag hade varit så grymt lättlurad under min uppväxt... Såhär kunde det se ut under en av "lurningarna" när jag var tre eller två år gammal:
Jag: Mamma, kan jag få en kaka?
Mamma: Nej, det är ju snart middag.
Jag: Men jag vill ju ha en kaka!
Mamma: Men du fick ju en när vi fikade.
Jag: Men jag vill ha en kaaakaaaa!
Mamma: Okej, du får väl en kaka då...
Jag: Nej. Jag vill inte ha någon kaka.
Kanske ville jag att de skulle tycka synd om mig och insistera på att ge mig en kaka. Men även när de verkligen insisterade på att jag skulle få som jag ville så nekade jag... Den omvända psykologins makt är överväldigande! O__o
Nu har jag väl skrivit tillräckligt för att ni ska vara nöjda. Ha det bra!
Jag har förresten beställt Final Fantasy IV, för alla där ute som kanske inte gillar den serien av spel och tänker klaga på vad nördigt det är att ta med en sån sak i sin blogg. Gud ser er och jag pissar på er! =__=
Ha det bra allihopa.^^
//R
Om vi skulle byta plats med vår skugga, skulle vi hamna nere i marken eller platta på marken?
Jag hamnade mitt i en fråga om intermateriell dimension som verkade helt rationell för mig, de borde spärra in mig innan jag hittar på riktigt läskiga saker och blir den tokige professor som min farmor alltid befarade att jag skulle bli... Om folk bara visste vilka tvångstankar jag brottar ner ibland... XD
När vi ändå är inne på ämnet filosofi så kan jag ju säkert komma på något roligt att skriva eftersom att jag, ända sen jag var litem, har varit en riktigt flummig och disträ person. Kan nog vara för att jag knappt hade några vänner i min egen ålder att umgås med och växte upp med en massa vuxna runt omkring mig som säkert de också var flummiga och disträa...
Men missförstå mig inte, jag hade en underbar uppväxt. Jag minns att mina grannar var roliga att leka med, de hette Elin och Linda. Mina bästa vänner var två flickor som var yngre än jag själv och var... Lite mer kapabla att ta tag i sina idéer och fullfölja dem. Jag minns en gång när de hade tagit sina föräldrars bilnycklar och drog med sig mig in i bilen och låste. Vi satt där och pratade och hade det... Trevligt. Men jag stod inte ut väldigt länge när alla våra föräldrar kom för att gnälla på oss, för jag var väldigt rädd för att få skäll och har alltid varit riktigt dålig på att ta dålig kritik och motsägningar... Det är jag än idag...
Jag har för mig att Elin, någon gång när mamma var hemma med min syster och barnvaktade allihopa, tog tag i Lindas ben och hängde ut henne genom ett fönster... Då var jag fem år gammal...
Jag föll också alltid för "Omvänd psykologi". Jag insåg inte förrns bara ett par månader sen att jag hade varit så grymt lättlurad under min uppväxt... Såhär kunde det se ut under en av "lurningarna" när jag var tre eller två år gammal:
Jag: Mamma, kan jag få en kaka?
Mamma: Nej, det är ju snart middag.
Jag: Men jag vill ju ha en kaka!
Mamma: Men du fick ju en när vi fikade.
Jag: Men jag vill ha en kaaakaaaa!
Mamma: Okej, du får väl en kaka då...
Jag: Nej. Jag vill inte ha någon kaka.
Kanske ville jag att de skulle tycka synd om mig och insistera på att ge mig en kaka. Men även när de verkligen insisterade på att jag skulle få som jag ville så nekade jag... Den omvända psykologins makt är överväldigande! O__o
Nu har jag väl skrivit tillräckligt för att ni ska vara nöjda. Ha det bra!
Jag har förresten beställt Final Fantasy IV, för alla där ute som kanske inte gillar den serien av spel och tänker klaga på vad nördigt det är att ta med en sån sak i sin blogg. Gud ser er och jag pissar på er! =__=
Ha det bra allihopa.^^
//R
En mycket rolig Måndag morgon.
Hej, skola idag. Jag håller på att skratta ihjäl mig, inte åt själva faktumet att lovet är slut och vi är fångar i våra matteböcker igen, utan en rolig incident som inträffade nu på morgonen.
Vi var i köket och jag och mina syskon känner oss lite sjukliga, så mamma delade ut halstabletter och värkmediciner och Rebecca stod och stavade I-bu-me-tin. Och jag sprang uppför trappan och garvade ihjäl mig.
Ha en bra första dag i skolan, som jag hoppas att jag kommer att ha...
//R
Vi var i köket och jag och mina syskon känner oss lite sjukliga, så mamma delade ut halstabletter och värkmediciner och Rebecca stod och stavade I-bu-me-tin. Och jag sprang uppför trappan och garvade ihjäl mig.
Ha en bra första dag i skolan, som jag hoppas att jag kommer att ha...
//R
I will survive!
Jag överlevde operationen!
Bara så att ni vet...
Jag ska dessutom tillbaka till skolan imorgon efter ett ganska händelselöst påsklov där jag inte kunnat göra något särskilt eftersom jag opererade mig i början av det...
Jag känner mig tom, ungefär som en unge på Liseberg som inte får åka karusellerna...
Aja, jag hoppas att sommarlovet kommer snabbt så att jag får åka någon karusell iallafall...
Mors!
//R
Bara så att ni vet...
Jag ska dessutom tillbaka till skolan imorgon efter ett ganska händelselöst påsklov där jag inte kunnat göra något särskilt eftersom jag opererade mig i början av det...
Jag känner mig tom, ungefär som en unge på Liseberg som inte får åka karusellerna...
Aja, jag hoppas att sommarlovet kommer snabbt så att jag får åka någon karusell iallafall...
Mors!
//R
Consider yourself dead.
Denna sattes i polisens arkiv mellan "boredom" och "anger".Ett långt blogginlägg.
Hej allihopa, nu tänkte jag göra mitt första riktiga inlägg. Hoppas att det blir bra...
Jag har precis läst min kompis blogg, och det stod många roliga saker där som ledde till att jag skrev en kommentar som var längre än inläggen. Så jag tänkte att jag skulle blogga lite själv, för jag har väldigt mycket på hjärtat nu...
Mamma och pappa flyttade ifrån varandra när jag gick i fyran, inte så länge efter det så flyttade mamma ihop med sin nya kille (som jag inte tyckte om då) och vi flyttade till L(by) och bodde där i... Ett tag. Tiden gick och jag lärde mig att tycka om honom och trivs idag med att bli uppschasad ur sängen på morgnarna av hans ljuva (haha) stämma. Nu har det gått några år sedan dess och mamma bor nuvarande i M(by) med honom och pappa bor kvar i H(by). Han träffade en tjej från D(landskap) för ungefär ett år sedan och hon har flyttat ihop med honom här uppe.
Jag växlar mellan M(by) och H(by) varannan vecka, det har jag inget emot, men jag kan inte stå ut med min nya... Uh... Tja... "Mamma"... Hon driver mig till vansinne! Jag har anledningar till att inte tycka om henne också! Lyssna här:
1. Hon blir HUR sur som helst för absolut ingenting! Jag spelade lite på vår fina tramporgel i hallen när hon kom ut genom köksdörren och sa "Sluta spela nu, jag får ont i huvudet". "Ok", tänkte jag, "Ingen mening att argumentera emot, jag vet ju hur hon är..." Men nästa gång hon klagade på mig var på dagen för mina syskons kalas/disco som hölls i vårt hus. Min lillasyster och hennes kompis från M(by) hade på musiken inne i vardagsrummet och jag tänkte plinka lite på orgeln. Jag spelade försiktigt och höll noga utkik efter henne och lyckades spela i ungefär tio sekunder innan hon kom ut ur vardagsrummet och sa "Nej, spela inte nu, musiken är ju på." Då frågade jag "Men när får jag spela på orgeln då?" Hon svarade "Va? Men spela inte nu musiken är ju på." "Men får jag då spela när musiken inte är på?" "Va?" "Jo, men om jag inte får spela när musiken är på, får jag då spela på den när musiken inte är på?" Då blev hon asförbannad och skrek "Gör hur FAN du vill!" och trampade in i köket, och det leder till nästa punkt.
2. Hon ÄR sur hur länge som helst när hon väl blir sur. Ovanstående punkt är en av gångerna som hon har avskärmat mig i en hel vecka bara för att jag har uttryckt mig, argumenterat för min sak eller försvarat andra. En gång gjorde jag en sak som hon hade rätt att bli sur på mig för, men det gav henne ändå ingen anledning att hata mig på det sättet hon gör så pass länge att det ger mig lust att vara jävligt långsur tillbaka. Här kan jag berätta om gången hon faktiskt hade rätt att vara sur på mig. Jag hade smugit ner och satt mig vid datorn för att skriva några foruminlägg och kanske bara titta på någon Flash på Newgrounds, vilket jag inte får göra, för jag ska lägga mig klockan nio som alla andra i huset som inte är nattugglor. Men de ger mig inget val, för jag har ännu inte fått något internet till min dator sen vi bytte till fiberoptik (så de får väl skylla sig själva!) Jag satt iallafall där i godan ro och tittade på Tomamoto's skickligt dubbade parodier när jag plötsligt hörde fotsteg närma sig. Jag tänkte "Ack! Ser någon mig så kommer de att döda mig!" och stängde av datorn och gömde mig under skrivbordet. HON kom in i kontoret och skulle så klart tända lampan också. Jag tänkte "Äh, nu är det klippt, jag måste hitta på en bra ursäkt att vara här." Så när hon vände sig om mot datorn som var i sista avstängningsfasen när hon kom in i rummet, så tog jag en sak (som var snäll och låg där väldigt lägligt) och reste mig tyst upp och ställde mig bakom henne. Hon vände sig om och såg väldigt VÄLDIGT rädd ut och utropade "FAAAAN!" Sen frågade hon ut mig, jag pekade på objektet som jag höll i handen och sa att jag letade efter en sak. Men hon blev sur och frågade "Tror du att jag är född i går eller?" Det var lägligt nog dagen efter hennes födelsedag, men jag var tyst och förhindrade antagligen ett raseriutbrott... Jag kände mig iallafall väldigt dum, men tänkte "Aja, det är väl över imorgon..." Men det var det inte! Hon var sur på mig och ignorerade mig i en hel vecka! Gissa om jag kände mig stött! Aja, nu till punkt tre.
3. Hon blir hur LEDSEN som helst för absolut ingenting... Jo, hon är en väldigt lättstött människa på många sätt, om hon läste den här bloggen och fattade att den handlar om henne så skulle hon säkert förvisa mig permanent, vilket jag inte skulle ha något som helst emot. Jo, jag har faktiskt ett exempel här också. Vi satt i vår bil och var på väg till ett fint badställe som ligger... Mellan Sällsjö och Mörsil tror jag... Vi var nu i alla fall utanför N(företag) och väntade på respons från våra kära vänner som skulle följa oss till S(vattenfall). Min syster sitter och gör livet obehagligt för min bror, och det gör mig lite smått irriterad. "Ge mig ditt kort så att jag får se på det!" skriker hon och försöker att ta det av honom. "Nej." säger han, flera gånger om. Och ni ser väl själva vem som är skurken i det hela eller hur? Då säger HON "Men X(bror), ge Y(syster) kortet nu då." Då blev jag irriterad på henne som la sig i striden men inte visste vilken sida som kämpade för rätt sak, så jag sa "Men han behöver väl inte visa sina kort för henne om han inte vill, va?" lite fräsigt. Jag hade väntat mig en spontan respons, men istället så började hon att gråta. "Nej, vänd bilen, jag vill inte med längre.", snyftade hon. Till råga på allt så sa pappa åt mig att be henne om ursäkt. Vad säger man? Förlåt att jag försvarar mina syskon, det ska inte hända igen. Eller?
Nu har detta blivit ett annonymt personangrepp, men det känns skönt att kunna exklamera det någonstans utan att få skäll av elaka styvmödrar. Ha det bra, jag ska försöka att överleva tills nästa blogginlägg.
Jag ska operera mina polyper på tisdag, så om jag inte överlever... Så är dessa mina sista ord...
På återseende, kanske.^^
Jag har precis läst min kompis blogg, och det stod många roliga saker där som ledde till att jag skrev en kommentar som var längre än inläggen. Så jag tänkte att jag skulle blogga lite själv, för jag har väldigt mycket på hjärtat nu...
Mamma och pappa flyttade ifrån varandra när jag gick i fyran, inte så länge efter det så flyttade mamma ihop med sin nya kille (som jag inte tyckte om då) och vi flyttade till L(by) och bodde där i... Ett tag. Tiden gick och jag lärde mig att tycka om honom och trivs idag med att bli uppschasad ur sängen på morgnarna av hans ljuva (haha) stämma. Nu har det gått några år sedan dess och mamma bor nuvarande i M(by) med honom och pappa bor kvar i H(by). Han träffade en tjej från D(landskap) för ungefär ett år sedan och hon har flyttat ihop med honom här uppe.
Jag växlar mellan M(by) och H(by) varannan vecka, det har jag inget emot, men jag kan inte stå ut med min nya... Uh... Tja... "Mamma"... Hon driver mig till vansinne! Jag har anledningar till att inte tycka om henne också! Lyssna här:
1. Hon blir HUR sur som helst för absolut ingenting! Jag spelade lite på vår fina tramporgel i hallen när hon kom ut genom köksdörren och sa "Sluta spela nu, jag får ont i huvudet". "Ok", tänkte jag, "Ingen mening att argumentera emot, jag vet ju hur hon är..." Men nästa gång hon klagade på mig var på dagen för mina syskons kalas/disco som hölls i vårt hus. Min lillasyster och hennes kompis från M(by) hade på musiken inne i vardagsrummet och jag tänkte plinka lite på orgeln. Jag spelade försiktigt och höll noga utkik efter henne och lyckades spela i ungefär tio sekunder innan hon kom ut ur vardagsrummet och sa "Nej, spela inte nu, musiken är ju på." Då frågade jag "Men när får jag spela på orgeln då?" Hon svarade "Va? Men spela inte nu musiken är ju på." "Men får jag då spela när musiken inte är på?" "Va?" "Jo, men om jag inte får spela när musiken är på, får jag då spela på den när musiken inte är på?" Då blev hon asförbannad och skrek "Gör hur FAN du vill!" och trampade in i köket, och det leder till nästa punkt.
2. Hon ÄR sur hur länge som helst när hon väl blir sur. Ovanstående punkt är en av gångerna som hon har avskärmat mig i en hel vecka bara för att jag har uttryckt mig, argumenterat för min sak eller försvarat andra. En gång gjorde jag en sak som hon hade rätt att bli sur på mig för, men det gav henne ändå ingen anledning att hata mig på det sättet hon gör så pass länge att det ger mig lust att vara jävligt långsur tillbaka. Här kan jag berätta om gången hon faktiskt hade rätt att vara sur på mig. Jag hade smugit ner och satt mig vid datorn för att skriva några foruminlägg och kanske bara titta på någon Flash på Newgrounds, vilket jag inte får göra, för jag ska lägga mig klockan nio som alla andra i huset som inte är nattugglor. Men de ger mig inget val, för jag har ännu inte fått något internet till min dator sen vi bytte till fiberoptik (så de får väl skylla sig själva!) Jag satt iallafall där i godan ro och tittade på Tomamoto's skickligt dubbade parodier när jag plötsligt hörde fotsteg närma sig. Jag tänkte "Ack! Ser någon mig så kommer de att döda mig!" och stängde av datorn och gömde mig under skrivbordet. HON kom in i kontoret och skulle så klart tända lampan också. Jag tänkte "Äh, nu är det klippt, jag måste hitta på en bra ursäkt att vara här." Så när hon vände sig om mot datorn som var i sista avstängningsfasen när hon kom in i rummet, så tog jag en sak (som var snäll och låg där väldigt lägligt) och reste mig tyst upp och ställde mig bakom henne. Hon vände sig om och såg väldigt VÄLDIGT rädd ut och utropade "FAAAAN!" Sen frågade hon ut mig, jag pekade på objektet som jag höll i handen och sa att jag letade efter en sak. Men hon blev sur och frågade "Tror du att jag är född i går eller?" Det var lägligt nog dagen efter hennes födelsedag, men jag var tyst och förhindrade antagligen ett raseriutbrott... Jag kände mig iallafall väldigt dum, men tänkte "Aja, det är väl över imorgon..." Men det var det inte! Hon var sur på mig och ignorerade mig i en hel vecka! Gissa om jag kände mig stött! Aja, nu till punkt tre.
3. Hon blir hur LEDSEN som helst för absolut ingenting... Jo, hon är en väldigt lättstött människa på många sätt, om hon läste den här bloggen och fattade att den handlar om henne så skulle hon säkert förvisa mig permanent, vilket jag inte skulle ha något som helst emot. Jo, jag har faktiskt ett exempel här också. Vi satt i vår bil och var på väg till ett fint badställe som ligger... Mellan Sällsjö och Mörsil tror jag... Vi var nu i alla fall utanför N(företag) och väntade på respons från våra kära vänner som skulle följa oss till S(vattenfall). Min syster sitter och gör livet obehagligt för min bror, och det gör mig lite smått irriterad. "Ge mig ditt kort så att jag får se på det!" skriker hon och försöker att ta det av honom. "Nej." säger han, flera gånger om. Och ni ser väl själva vem som är skurken i det hela eller hur? Då säger HON "Men X(bror), ge Y(syster) kortet nu då." Då blev jag irriterad på henne som la sig i striden men inte visste vilken sida som kämpade för rätt sak, så jag sa "Men han behöver väl inte visa sina kort för henne om han inte vill, va?" lite fräsigt. Jag hade väntat mig en spontan respons, men istället så började hon att gråta. "Nej, vänd bilen, jag vill inte med längre.", snyftade hon. Till råga på allt så sa pappa åt mig att be henne om ursäkt. Vad säger man? Förlåt att jag försvarar mina syskon, det ska inte hända igen. Eller?
Nu har detta blivit ett annonymt personangrepp, men det känns skönt att kunna exklamera det någonstans utan att få skäll av elaka styvmödrar. Ha det bra, jag ska försöka att överleva tills nästa blogginlägg.
Jag ska operera mina polyper på tisdag, så om jag inte överlever... Så är dessa mina sista ord...
På återseende, kanske.^^
Nu tänker jag blogga... Så det så!
Jag startar en blogg... Utan någon riktig anledning...
Jag gör ett vettigt inlägg så fort jag kommer på något, välkommen att läsa det jag skriver, vem du än är!^^
Inläggen kommer antagligen att vara väldigt random, så det får ni bara leva med, för sån är jag... Random! =3
Jag gör ett vettigt inlägg så fort jag kommer på något, välkommen att läsa det jag skriver, vem du än är!^^
Inläggen kommer antagligen att vara väldigt random, så det får ni bara leva med, för sån är jag... Random! =3
