Bättre sent än aldrig.

Jag tänkte att jag kunde skriva och berätta om min operation innan jag glömmer bort det som hände helt... 'Kay? =3


07.00: Jag vaknar... Iaf så tror jag att jag vaknade då... Jag skulle vara inne i stan kl. 9, så det verkar vara en ypperlig tid att kliva upp... Jag hade inte fått äta sen midnatt i går kväll och var hungrig. (Misstolka mig inte, jag går inte upp mitt i natten och nallar kakor från skafferiet...) Jag fick inte äta någon frukost, men det gjorde inte så mycket. Den som väntar på något gott...

07.30/07.45: Ingen aning om vilket av dem! Jag åkte iaf hemifrån mellan de klockslagen... Tror jag... Inget roligt hände på den följande timmen, så jag hoppar bara till nästa...

08.45: Vi anländer till Ö(stad). ("Vi" är jag och min pappa.) Vi letar upp en bra parkeringsplats. Vi bestämmer oss för att parkera på J(företag)'s parkeringshus. Vi går till sjukhuset därifrån och går därefter till Öron-näsa-hals avdelningen. Där anmäler jag mig för operation och sätter mig och väntar i väntrummet. En gubbe, som undersökte min näsa för några månader sen, skulle ta en titt på mig och se om operationen verkligen är nödvändig. (Duh!) Han tar in mig i ett undersökningsrum och kör upp en slang i min näsa, jag hade gjort det förut, men med bedövning, så det kändes en aning obehagligt... Kameran i änden på slangen visade att jag fortfarande hade ett par gigantiska, blockerande körtlar längst bak i näsan, så han bestämde att jag skulle opereras. (Doktorn, inte slangen.)

09.30: Jag blir nedskickad till Kirurgavdelningen efter att ha fått förklarat för mig att jag var för stor för att opereras inne i undersökningsrummet. Jag får sitta där och titta lite på Nyhetsmorgon innan de släpper in mig. Jag lägger mig på en säng, men de kommer och gnäller på mig och säger åt mig att gå på toaletten och byta mina kläder. Jag går på toaletten. jag tar av mig tröja, T-shirt och byxor och tar på mig en... Konstig jacka som man sätter bak-och-fram och knyter. Jag går ut till pappa och ber honom att knyta, men han frågar om jag inte skulle byta underkläder också. Jag går tillbaka till bakom ombytesskynket och hittar självklart ett par vita kalsonger och ett par tunna, vita strumpor. Jag tar av mig bak-och-fram-tröjan, mina strumpor och mina kalsonger... Hihihi, hoppas att ni inte får en bild av mig, naken, i era huvuden nu..... Jag tar på mig de konstiga kalsongerna och strumporna och bak-och-fram-jack-saken och går ut och ber pappa att knyta den. Sen lägger jag mig på sängen och väntar...

Jag behövde inte vänta så länge innan de kom och frågade om jag var hungrig. Yay, tänkte jag, men istället stack de in en nål i mitt vänstra armveck och fäste en slang till den. En riktigt bra sak som, för er lite okunnigare i sjukhusets underbara värld, kallas "dropp" och tillsätter den vätskan man förlorar av att inte äta på länge och förlorar under operationen, antar jag... Sen kom det en kille som såg kompetent ut. Han hälsade:

"Martin, AT-läkare."

Jag ville inte vara sämre, så jag svarade:

"Rasmus, patient."

Sen förklarade han för mig vad som skulle hända under operationen och att jag skulle bli sövd, han frågade mig om jag hade blivit sövd förut. Det hade jag inte. När vi hade pratat klart så gick han för att förbereda operationen, tror jag. När han hade gått sa pappa:

"Höhö, "Rasmus, patient." Den var bra."

Vi skrattade lite. Det var faktiskt roligt. Sen läste jag lite Watchmen tills det var dags att operera mig.

10.00: Eller någonstans därinnan... Tanten som hade gett mig dropp kom och sa åt mig att gå på toaletten. Jag gick in på toaletten. Jag tittade på slangen som satt mellan nålen och påsen med vätska som jag höll i min hand, blod började att rinna ut i slangen och beblandas med vätskan i droppet. Jag låste upp dörren och sa "Ehh... Blod." och pekade på slangen. De sa: "Lugn, det rinner tillbaka sen."

Jag kände mig genast myyyyyycket lugnare... =__=

Jag kissade och gick ut och lade mig ner på sängen, de skjutsade iväg mig till ett operationsrum, pappa hade fått kirurgkläder och satt där inne på en stol borta vid väggen. De tog blodtryck på mig och fäste en sak på min tumme som visade min hjärtfrekvens och annat viktigt. De hade fått in ny utrustning som de visade för några som kom in i rummet. Värsta Hi-tech, tydligen... Jag lade märke till en rem som satt på min mage och band fast mig i sängen. "Uhh... Ska den här vara här?" frågade jag. "Oj, förlåt, vi kan spänna loss dig om du vill." "Nej inte alls det är oke--" Då spände de lös mig och diskuterade den nya teknologin... De tjafsade ganska mycket om och med den nya maskinen, men det gjorde inte mig något. Kirurgerna var försenade också, men jag klagar inte alls, det var kul att vara ett studieobjekt för ny teknik! =3

Sen kom kirurgerna in och pratade med mig lite, sen fick jag en syrgasmask för munnen och fick lukta på syrgas för första gången i mitt liv! Det luktade som de där plastfigurerna man fick i paketen med Kalaspuffar förut. Sen sa de: "Vi ska injicera sömnmedlet via dropp, och vi tänker inte göra någonting utan att berätta det för dig först." De började att spruta in lustgas i masken tror jag, för taket upplöstes i små spiraler plötsligt... Jag sa: "Aj då, nu försvinner jag väl när som helst... Ouuh... Vi ses på andra sidan..."

Sen vaknade jag i uppvakningsavdelningen... Jo, så snabbt går det! Man märker inte ens att man blir sövd, det är över innan det ens har börjat! Jag låg där och kände mig utvilad. Jag hade en luftfilt som ständigt fylldes på med varmluft med en liten maskin som stod brevid och surrade. Pappa satt nog brevid mig, jag är inte helt säker... Han kan ha kommit in genom dörren när jag vaknade... Han frågade hur jag mådde.

"Aldrig mått såhär bra! Det här måste jag göra om någon gång!"

Jag kände mig helt klar i huvudet och tänkte helt klart, men pratade och såg ut som en knarkare... Jag frågade vad klockan var.

"Ett."
"Åh nej. Du skämtar med mig??"

Klart att jag som inte varit närvarande under de tre närmaste timmarna känner att något saknas. Tre timmar då det hänt saker med mig, men som jag inte känner till eller minns... Jag låg och drog mig i en timme till bara för att luftfilten var sååååå skön! ♥ Just det, jag fick glass också! =3

Sen fick jag kliva upp och byta om och åka hem, jag kände mig tung och trött... Sen hade jag ont i halsen i en vecka och hostade upp blod och sårskorpor varje morgon... Jag har klarat mig idag och hoppas att det stadiet av läkningen är över...

Aja, det var nog allt, känns skönt att ha det avklarat.^^

Förresten är FFIV ett sjukt bra spel! Jag älskar bossmusiken, den är så skön att jag nästan börjar att gråta varje gång jag hör den... =3

Det var allt. tills nästa gång jag skriver.

Förresten, tipsa gärna folk om min blogg! Massorav folk! >=3

//R

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0